Idag åkte vi hela familjen till pappas grav. Det är första gången vi är där allihopa samtidigt.
Det är konstigt. Det är som att ett lock öppnas när jag kommer dit. Hela veckans tårar kommer på samma gång. Samtidigt så är det skönt att släppa ut det mesta där och försöka leva så normalt som möjligt resten av veckorna.
Det är fortfarande lika svårt...fast det gör ont på ett annat sätt. Inte mindre ont, saknaden blir större och större men man MÅSTE leva med den. Det är hemskt.
Min pappa....
Jag älskar och saknar dig så....
1 kommentar:
Åh , vilket fint hjärta du gjort av din far !! Tänk om han kunde se det!! Man vet aldrig !! Hoppet lämnar man inte .. Jag lider med dig Sara ..
Skicka en kommentar