Ni som läser det här får inte tro att jag har gått och blivit
knäpp. Vissa tror på andar och spöken osv. Jag kan inte säga att
jag gör det...hm...i så fall tror jag på goda andar. Men hjärnan
spelar en spratt ibland och när jag tänker efter så har det hänt
lite skumma saker. För 7 år sen ungefär dog min pappas fru. Efter
det hade jag ganska mycket mardrömmar. Två gånger återkom det en
man som var svartklädd med svart hatt. Han satt vid ett bord breved
mig, Yvonne och Carina (i drömmen alltså). Den här mannen har jag
aldrig sett förut men jag visste att han representerade döden i min
dröm (ni vet hur konstiga drömmar är). Som sagt så har det gått 7
år sen dess och jag har inte tänkt på den drömmen en enda gång
efter det. För ca 3-4 dagar sen så skulle jag duscha och när jag
stod där och funderade på hur dagen varit så dök den där mannen
upp helt plötsligt i mina tankar. Han som skrämde mig så för 7 år
sen. Jag berättade för Simon om det bara för att jag tyckte det var
så konstigt att han fanns i mina tankar bara så där efter 7 år. Och
jag berättade det nog också för att jag ville ha det sagt om det
skulle hända något de närmsta dagarna (lite vidskeplig är jag
nog:-) ). Igår när jag, Tuva och Elis var på BVC så satt vi inne
hos BVC-tanten och pratade. Jag satt på golvet med Elis i knät och
Tuva lekte med en kopp och ett fat. Vi pratade om Elis och hur allting
fungerade samtidigt som Tuva ville "bjuda på mjölk". Så hon bjuder
BVC-tanten på mjölk, hon bjuder Elis på mjölk, hon bjuder mig på
mjölk. Sen sträcker sig Tuva uppåt och bakom mig (jag sitter
fortfarande på golvet) och säger "pappa mjölk" och bjuder på mjölk
till någon som inte finns bakom mig. Det här gör hon flera gånger
på samma ställe trots att jag bytt plats och satt mig på en stol.
Jag reflekterade inte mer över det. Senare på dagen när jag står
och byter blöja på Elis så ställer sig Tuva mitt i hallen och
vinkar...mot ingen alls!! Flera gånger och säger hej då!! Då
började mina fantsier att fladdra iväg kan jag säga. Jag är inte
den som är den men va fasiken!! :-) Till saken hör att Tuva ofta
säger pappa och mamma om andra män och kvinnor ute på gatan tex. så
pappa behöver inte alltid vara pappa. Är det så att jag blivit tokig
av att gå hemma med skrikiga barn och behöver lite spänning...Eller,
kan det vara så att man har en skyddsängel eller andar i huset? ;-)
För i så fall skulle jag gärna få lite hjälp med barnpassning om
det passar sig...please?! När jag tänker efter så var det ju
faktiskt lite konstiga ljud hemma hos Jenny när jag var där och
hälsade på som vi inte kunde förklara. Fortsättning
följer!...eller förhoppningsvis inte. MOAHAHAHAAA!!! :-)