Igår hade Lindas kille Andreas 30-årsfest. Det var riktigt trevligt och skoj. Dom bjöd på mat och dricka. Fördomar som vi alla har av något slag så trodde jag kanske att...Andreas kompisar skulle vara lite...stela..snobbiga eftersom Andreas är uppväxt i lite finare område än vad jag är. Lite mer pengar och så, ja ni vet, hela köret. Men där fick jag mig allt en liten läxa, dom var så trevliga och pratglada så det var riktigt roligt! Jag tror tom att Andreas fick en akut 30-årskris, för mitt under festen var det Andreas som var ute i trädgården och klippte av trädgårdsslangen för att sedan "bånga" öl :-) Det där gjorde vi för 15 år sen i värmland viskade Simon och skrattade. Men sen stod han allt glatt i klungan och "bångade" öl han med :-) Tror dock att Simon och Andreas var sämst vilket kanske borde ses som något positivt :-)
Tuva lekte glatt med en tjej som engagerade sig för fullt hela kvällen. För första gången fick hon äta salta pinnar och var hur lycklig som helst .
Idag har vi varit och ätit rester hemma hos Heine family...lika gott idag! :-) Fick tom med oss hem som vi ska smaska på imorgon, tackar! :-)
Nästa helg blir det dop för lilla Bill, fest kalas fest...livet é bra hårt ibland..haha!
Kram till er och god natt...
söndag 27 september 2009
lördag 26 september 2009
Fredagsmys
Och så har ännu en vecka gått. Sitter o lyssnar på Takida's nya skiva i min Ipod medan jag skriver det här. Takida och Anouk gör musik som jag aldrig tröttnar på. Anouk är mitt gamla jag och Takida är Simon och jag. Jag är allt en liten rocker långt där inne gömt bland alla Pippi Långstrump och imse vimse spindel låtar:-) Tänk att det skulle ta sån tid bara att hitta mitt riktiga jag:-)
När Linda och jag var på Corfu i tre veckor så gick Anoukskivan varm och lite Regina med...eller vad säger du Linda. Det var tider det...haha! Konstigt vilka kontraster ens liv har, jag menar då hade vi superkul, det var bara fest kläder o killar som var intressant då. Nu är jag mamma och sambo och trivs hur bra som helst med det. Två helt skilda liv, har med mognad att göra antar jag. Livets gång som för dom flesta.
I dag är jag 32 år, "åldersnojja" har jag inte men vill jag bli äldre än så här?! Nej, jag tror inte det. Har jag något val?! Nej jag tror inte det :-)
Känns som att jag precis står o balanserar mellan att bli för gammal att gå ut o festa och att vara tillräckligt ung för att fortfarande gå ut o "göra stan". Nu menar jag inte att man inte får gå ut efter en viss ålder utan jag menar på hur man beter sig. Tex. så har jag väldigt svårt att se mig själv som mamma stå o "shake that ass" som jag gjorde innan jag blev mamma. Måste vara mer ordentlig nu. Men jag hoppas att det tankesättet försvinner, jag lovar att jag ska vara ansvarsfull, stilfull men även superfull!! Haha! Jag behöver det, bara få släppa allt i några timmar. Vet ju att jag har världens bästa pappa Simon som tar hand om våra barn:-) Vet ni att jag har varken druckit alkohol eller varit ute på över 4 år... Simon har aldrig sett mig dricka, han undrar nog vad det är för träskmonster jag undanhåller;-) Jag ska ställa till med en sju dundrandes tjejkväll, bara så ni vet mina kära vänner!! En kväll det är allt jag behöver, få stoppa undan ordentliga Sara ett litet tag:-) Ni kanske tycker det här är fjantigt skrivet, men det struntar jag i för jag tror ändå att de flesta förstår min tanke.
Se där, bara att skriva om det hjälpte lite:-)
Tillbaka till verkligheten igen...i onsdags när jag hämtade Tuva från dagis hade hon gjort ett jättefint pärlarmband o hon var så stolt!! Fröknarna sa att Tuva hade visat upp det för alla som kommit i hennes närhet. Nu sitter det på väggen på en liten krok i hennes rum. Där tyckte hon att
det skulle sitta :-) Vår tjej har blivit så stor. Elis han växer han med, börjat jollra lite o suger på tummen. Mina sötnosar!
Ozzy har varit hos veterinären. Han hade analsäcksinflammation. Hur låter det da?!...Nu äter han iaf antibiotika min lilla prutt. Dom fick söva honom o spola rent...stackaren! Men nu mår han bra.
Bilen..suck!...det var ABS-boxen som var trasig...det som var dyrast att laga. Men som tur var så har Simon lärt känna killarna på verkstan så vi fick massor av rabatt. Tack för det!
I morgon ska vi på 30-års kalas. Grattis till Andreas som fyller år idag!
Tjing tjing!
När Linda och jag var på Corfu i tre veckor så gick Anoukskivan varm och lite Regina med...eller vad säger du Linda. Det var tider det...haha! Konstigt vilka kontraster ens liv har, jag menar då hade vi superkul, det var bara fest kläder o killar som var intressant då. Nu är jag mamma och sambo och trivs hur bra som helst med det. Två helt skilda liv, har med mognad att göra antar jag. Livets gång som för dom flesta.
I dag är jag 32 år, "åldersnojja" har jag inte men vill jag bli äldre än så här?! Nej, jag tror inte det. Har jag något val?! Nej jag tror inte det :-)
Känns som att jag precis står o balanserar mellan att bli för gammal att gå ut o festa och att vara tillräckligt ung för att fortfarande gå ut o "göra stan". Nu menar jag inte att man inte får gå ut efter en viss ålder utan jag menar på hur man beter sig. Tex. så har jag väldigt svårt att se mig själv som mamma stå o "shake that ass" som jag gjorde innan jag blev mamma. Måste vara mer ordentlig nu. Men jag hoppas att det tankesättet försvinner, jag lovar att jag ska vara ansvarsfull, stilfull men även superfull!! Haha! Jag behöver det, bara få släppa allt i några timmar. Vet ju att jag har världens bästa pappa Simon som tar hand om våra barn:-) Vet ni att jag har varken druckit alkohol eller varit ute på över 4 år... Simon har aldrig sett mig dricka, han undrar nog vad det är för träskmonster jag undanhåller;-) Jag ska ställa till med en sju dundrandes tjejkväll, bara så ni vet mina kära vänner!! En kväll det är allt jag behöver, få stoppa undan ordentliga Sara ett litet tag:-) Ni kanske tycker det här är fjantigt skrivet, men det struntar jag i för jag tror ändå att de flesta förstår min tanke.
Se där, bara att skriva om det hjälpte lite:-)
Tillbaka till verkligheten igen...i onsdags när jag hämtade Tuva från dagis hade hon gjort ett jättefint pärlarmband o hon var så stolt!! Fröknarna sa att Tuva hade visat upp det för alla som kommit i hennes närhet. Nu sitter det på väggen på en liten krok i hennes rum. Där tyckte hon att
det skulle sitta :-) Vår tjej har blivit så stor. Elis han växer han med, börjat jollra lite o suger på tummen. Mina sötnosar!
Ozzy har varit hos veterinären. Han hade analsäcksinflammation. Hur låter det da?!...Nu äter han iaf antibiotika min lilla prutt. Dom fick söva honom o spola rent...stackaren! Men nu mår han bra.
Bilen..suck!...det var ABS-boxen som var trasig...det som var dyrast att laga. Men som tur var så har Simon lärt känna killarna på verkstan så vi fick massor av rabatt. Tack för det!
I morgon ska vi på 30-års kalas. Grattis till Andreas som fyller år idag!
Tjing tjing!
fredag 18 september 2009
Många tankar...
Hm...många tankar har jag som jag skulle vilja skriva om men har inte riktigt haft tid.
Till o börja med så har den här veckan varit för jäklig! I efterhand nu när barnen sover och Simon är hemma så tycker jag helt plötsligt att veckan kanske inte var så jobbig, jag kanske överdriver?! I alla fall, Simon jobbar långt långt borta nu...långa dagar...han åker runt 04.30 och kommer hem runt 18.00 om vi har tur med köer och sånt. Min höjdpunkt på dagen är när Simon kommer hem, när jag har min familj samlad. Att vara med barnen är så klart superbra, men det behövs lite vuxenprat och ladda batterierna varje kväll och det har inte blivit så mycket av med det eftersom S är helt slut när han kommer hem. Tuva har varit hemma hela veckan för hennes förkylning har inte gett med sig, så det var lika bra att hålla henne hemma så hon blir frisk någon gång. Nu är inte problemet T, hon har varit sååå snäll hela veckan! Nä problemet är den lilla krabaten, han ska hänga i tutten 24/7...dvs hela tiden!! O får han inte det så skriker han rakt ut o ger sig inte. Vad hände med min snälla rara lilla son?!? Någon har bytt ut honom eller så har han listat ut mina svaga sidor:-) Så både S o jag är slutkörda och lättirriterade. Men jag måste säga att S o jag har blivit duktiga på att inte hänga upp sig på små saker :-)
Sen har vi problem nr 2. Det är vår bil, ska vi sälja eller fortsätta lägga pengar på reparationer. Den måste jag fundera lite till på.
Som jag skrivit tidigare så läser jag andra människors bloggar, ena dagen läser jag bloggar om sorg, sjukdom och död. Nästa dag läser jag om giftemål, dop och inredning med mera. Man kan verkligen hitta vad som helst att läsa om. Det jag vill komma fram till är att jag fick mig verkligen en tankeställare härom kvällen. En del människor får vara med om så mycket, dom förlorar sina nära o kära och skriver sen hur dom lever vidare och orkar fortsätta livet utan tex sitt barn eller sin partner. Dödsångest är något jag haft länge, inte att jag själv ska dö utan att mina nära ska gå bort. Det är ganska kämpigt emellanåt att ha såna tankar...men det går över efter ett tag. Nu efter att jag fått barn så vill jag finnas här för dom o skydda dom tills dom blivit så stora att dom kan ta hand om sig själva. Livet är hårt ibland.
Nu blev jag lite djup här, men som sagt jag fick mig en tankeställare och jag är evigt tacksam för mina barn och deras fina pappa, min Simon.
Vet inte varför jag skriver det här i bloggen..vill väl på något sätt visa hur mycket min familj betyder för mig och vilken helomvändning mitt liv tog när jag träffade Simon. Det gäller verkligen att träffa den rätta och jag är glad att han finns här hos mig och att han stannar här...om jag så ska låsa in honom;-)
Nu har jag skrivit av mig så det räcker för ikväll:-) haha, jag vet inte ens om någon läser min blogg men det är skönt att skriva av sig. Sån é jag och har alltid varit:-)
Förresten, måste nog erkänna att den där Kissie inte alls verkar korkad. Inte av det lilla jag såg på "The Voice" iaf. (Sen kan man ju tycka att bloggen hennes är ytlig). Resten av kopiorna är av samma skrot o korn.
Tjing tjing!
Till o börja med så har den här veckan varit för jäklig! I efterhand nu när barnen sover och Simon är hemma så tycker jag helt plötsligt att veckan kanske inte var så jobbig, jag kanske överdriver?! I alla fall, Simon jobbar långt långt borta nu...långa dagar...han åker runt 04.30 och kommer hem runt 18.00 om vi har tur med köer och sånt. Min höjdpunkt på dagen är när Simon kommer hem, när jag har min familj samlad. Att vara med barnen är så klart superbra, men det behövs lite vuxenprat och ladda batterierna varje kväll och det har inte blivit så mycket av med det eftersom S är helt slut när han kommer hem. Tuva har varit hemma hela veckan för hennes förkylning har inte gett med sig, så det var lika bra att hålla henne hemma så hon blir frisk någon gång. Nu är inte problemet T, hon har varit sååå snäll hela veckan! Nä problemet är den lilla krabaten, han ska hänga i tutten 24/7...dvs hela tiden!! O får han inte det så skriker han rakt ut o ger sig inte. Vad hände med min snälla rara lilla son?!? Någon har bytt ut honom eller så har han listat ut mina svaga sidor:-) Så både S o jag är slutkörda och lättirriterade. Men jag måste säga att S o jag har blivit duktiga på att inte hänga upp sig på små saker :-)
Sen har vi problem nr 2. Det är vår bil, ska vi sälja eller fortsätta lägga pengar på reparationer. Den måste jag fundera lite till på.
Som jag skrivit tidigare så läser jag andra människors bloggar, ena dagen läser jag bloggar om sorg, sjukdom och död. Nästa dag läser jag om giftemål, dop och inredning med mera. Man kan verkligen hitta vad som helst att läsa om. Det jag vill komma fram till är att jag fick mig verkligen en tankeställare härom kvällen. En del människor får vara med om så mycket, dom förlorar sina nära o kära och skriver sen hur dom lever vidare och orkar fortsätta livet utan tex sitt barn eller sin partner. Dödsångest är något jag haft länge, inte att jag själv ska dö utan att mina nära ska gå bort. Det är ganska kämpigt emellanåt att ha såna tankar...men det går över efter ett tag. Nu efter att jag fått barn så vill jag finnas här för dom o skydda dom tills dom blivit så stora att dom kan ta hand om sig själva. Livet är hårt ibland.
Nu blev jag lite djup här, men som sagt jag fick mig en tankeställare och jag är evigt tacksam för mina barn och deras fina pappa, min Simon.
Vet inte varför jag skriver det här i bloggen..vill väl på något sätt visa hur mycket min familj betyder för mig och vilken helomvändning mitt liv tog när jag träffade Simon. Det gäller verkligen att träffa den rätta och jag är glad att han finns här hos mig och att han stannar här...om jag så ska låsa in honom;-)
Nu har jag skrivit av mig så det räcker för ikväll:-) haha, jag vet inte ens om någon läser min blogg men det är skönt att skriva av sig. Sån é jag och har alltid varit:-)
Förresten, måste nog erkänna att den där Kissie inte alls verkar korkad. Inte av det lilla jag såg på "The Voice" iaf. (Sen kan man ju tycka att bloggen hennes är ytlig). Resten av kopiorna är av samma skrot o korn.
Tjing tjing!
måndag 7 september 2009
GRATTIS!
Vill börja med att gratulera Emma och hennes familj som idag blev 4 istället för 3. En liten pojke till i killgänget:-) Så roligt och skönt att allt gick bra.
Måste bara radda upp alla som får/har fått barn sista året:
Lina och Christer, pojke, Liam
Linda och Andreas, pojke William i februari
Brorsan och Jenny, pojke, Hugo i juni
Linda och Basse, pojke, Erik i juni
Jag och Simon, pojke, Elis
Angelica och Henke, pojke, Malte i augusti
Sara och Johan, pojke i augusti
Emma och Fredrik, pojke idag!! :-)
Wenche och Peter, pojke i december
Annelie och Oskar, pojke i december
Nu har jag glömt några för jag vet att vi var uppe i 12 pojkar!! Men iaf, hur många killar som helst. Ett fotbollslag:-) LH och Petra är dom enda som inte tagit reda på vad dom ska få i december...spännande:-)
Nu har Tuva varit hemma sen i torsdags, tre dagars febern har stått på menyn. Fast hon har varit pigg och glad ändå tycker jag. Men imorgon blir det dagis för stumpan, det behöver hon. Det har blivit svårare att få henne nöjd på dagarna nu när hon vet att dagis finns.
Var först ute och gick med barnen och hundarna i en timme i fm. När vi kom hem ville Tuva inte gå in så det var bara att slänga in hundarna och gå vidare till lekparken där vi var ytterligare 1 1/2 timme. Men Tuva ville ändå inte gå hem, så det märks att hon ställer högre krav nu.
Förskolan är en bra lösning trots allt :-)
Kramar till er alla!
Måste bara radda upp alla som får/har fått barn sista året:
Lina och Christer, pojke, Liam
Linda och Andreas, pojke William i februari
Brorsan och Jenny, pojke, Hugo i juni
Linda och Basse, pojke, Erik i juni
Jag och Simon, pojke, Elis
Angelica och Henke, pojke, Malte i augusti
Sara och Johan, pojke i augusti
Emma och Fredrik, pojke idag!! :-)
Wenche och Peter, pojke i december
Annelie och Oskar, pojke i december
Nu har jag glömt några för jag vet att vi var uppe i 12 pojkar!! Men iaf, hur många killar som helst. Ett fotbollslag:-) LH och Petra är dom enda som inte tagit reda på vad dom ska få i december...spännande:-)
Nu har Tuva varit hemma sen i torsdags, tre dagars febern har stått på menyn. Fast hon har varit pigg och glad ändå tycker jag. Men imorgon blir det dagis för stumpan, det behöver hon. Det har blivit svårare att få henne nöjd på dagarna nu när hon vet att dagis finns.
Var först ute och gick med barnen och hundarna i en timme i fm. När vi kom hem ville Tuva inte gå in så det var bara att slänga in hundarna och gå vidare till lekparken där vi var ytterligare 1 1/2 timme. Men Tuva ville ändå inte gå hem, så det märks att hon ställer högre krav nu.
Förskolan är en bra lösning trots allt :-)
Kramar till er alla!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)