Inspiration

Det här är nu mitt kvällsgodis. Finns det egentligen något godare?! Apelsinerna är så goda nu!!

Söndag

Söndagar har blivit min pappa-dag. Jag önskar att jag hade haft pappa-dagar innan han dog. Vi visste ju att det kunde hända, bara inte så snart och så fort.

Idag åkte jag i alla fall ut till pappas grav igen. Blommorna ligger kvar och Tina håller igång ljusen. Jag tänder ljus som ska brinna i 5-6 dagar varje söndag som sagt.

Den här bilden fick jag av Tina ikväll. Vi tror att dom tar bort blommorna imorgon för dom börjar vissna. Fint är det fortfarande och vi kommer att lägga dit någon krans och andra blommor sen. Det ska min pappa alltid ha. 

När vi (mamma, jag och hundarna) var på väg ut till graven dök det upp en räv mitt på motorvägen innan Skuru bron. Jag låg i mittenfilen och hade bilar lite överallt omkring mig. Räven sprang till en början över vägen och då trodde jag att den skulle hinna över när jag saktade ner. Men så stannade den när den såg vår bil. Då var jag tvungen att parera eftersom jag visste att jag inte skulle hinna stanna. Räven hamnade mitt mellan framdäcken och en duns hördes. Sen såg jag den i backspegeln hur den kom fram bakom bilen och sprang iväg uppför en kulle. Jag körde kanske 70km/h när jag körde på räven. Helt otroligt att den överlevde. När jag stannade vid nästa avfart hade spolarvätska behållaren gått sönder underifrån och det hade blivit en spricka framtill i bilen. Inget blod, bara en liten pälstuss under bilen. Hoppas att den dog snabbt eller bara hade mindre skador. Jag ringde polisen och Viltjouren men dom gör ingenting längre. Stackars lilla rädda räv.

Det konstiga är att jag aldrig brytt mig om bilförsäkring som täcker viltolyckor förut men så skickade jag det här till Simon i onsdags....

( lite middags snack också:-) )

Konstigt va?..just nu. Jag har aldrig pratat om det...kanske i början när man tog körkort men inte annars vad jag kan minnas.

Jag väljer att se det som ett tecken från pappa. Han varnade mig :-)

Så kan det vara.

Mor & dotter...

Jag: God natt gumman. Jag älskar dig.

T: Jag älskar dig mamma, hela vägen och överallt på jorden.

Fint av en 6-årig liten tjej att säga så tycker jag. Det är kärlek....

Sov gott våra sötnosar...

Söndag..

Idag tog jag med mig E till graven och tände nytt ljus. Mamma var med också.

Vårt fina hjärta ligger kvar...

E gömde sig lite bland dom större gravstenarna. Det ska vara lättsamt...det hade morfar gillat. Jag kan höra hur han skrattar åt hur E beter sig:-)

Efter åkte vi hem och mös framför en film. T var med en kompis men kröp ner i soffan med oss så fort hon kom hem.

Flashdance...

Mamma och jag gör stan...vi ska på musikal :-)

Stockholm är bra vackert...jag trivs här.

1 månad sen...

Igår var T och jag på kyrkogården. I fredags var det en månad sen pappa dog. Tiden har stått still i min "bubbla" samtidigt som det känns som att vi "hoppade över" Januari i år.

Jag älskar den här kyrkan. Den är så fin. Liten och personlig, likaså kyrkogården. Och nu har den fått en helt annan betydelse för mig...

Pappas blommor ligger kvar än. Många ljus brinner. 

Jag önskar att du kunde se detta pappa. Det kanske du kan...

T var som sagt med. Hon tar det bra. Jag grät och hon gick runt och tittade på blommor, ljuslyktor och olika stenar. Emellanåt kom hon och kollade läget med mig och gav mig en kram.

Det känns bra att det här blir en naturlig plats för henne att vara på. Jag vet inte hur jag ska förklara, det känns bra bara. 

Det blir inte så stort för henne, inte så tungt. Vi hälsar på morfar på en annan plats bara. 

T ritade ett hjärta som vi la i plast till morfar. Han är inte där än men det känns ändå bra att hålla efter hans viloplats och visa att vi älskar, saknar och bryr oss på alla sätt vi kan.

Den här tuffingen var inte så tuff på em/ kvällen idag. Han har antingen fått ögoninflammation eller något skräp i ögat...jobbigt för vår fina fina pojke.

Roligt...

E kom fram till mig imorse med en konservöppnare och sa:

-Mamma, du kommer att bli jätteledsen. Den man skär ost med har gått sönder...

Dagen efter...

Igår var din begravning. Det var ca 55 personer där och många vackra blommor. Trevligt fika och jag fick träffa din syster. Allt gick som det skulle även om det var fruktansvärt tungt och jobbigt.

Idag har jag varit ute med barnen länge, 4 timmar. 

Först var Morgan/farfar, Simon, jag och barnen ute och åkte pulka. Sen gick vi ner till centrum och köpte mys till melodifestivalen. Efter det fortsatte jag att vara ute med barnen och vi byggde snölyktor och snögubbar. 

Det känns bättre när jag är ute. Det känns som att jag kan andas.

Jag ska försöka omge mig med människor som är nära oftare. Dom jag älskar. Ta vara på mina kära. Då kommer jag att känna mig tryggare. 

Det är kluvna känslor. Skönt att begravningen är över och att du får vila i ro. Samtidigt som jag känner...vad gör jag nu?!...jag vill inte släppa taget.

Jag är tömd på känslor...

Det är en ny dag imorgon...sakta men säkert...en dag i taget.

Vi älskar och saknar dig...