Dagen då jag för sista gången har möjlighet att se dig.
Dagen då vi alla ska samlas och sörja ihop.
Det har gått tre veckor, natten mellan i måndags och tisdags. Det känns som en evighet och saknaden blir större. Jag träffade dig sista gången på julafton. Det är 1 månad och 5 dagar sen.
Jag har varit på väg att ringa dig flera gånger för att berätta för dig vad som hänt och även andra saker.
Är du nöjd med blommorna till begravningen?
Är du nöjd med låten jag valt ut? Blir den för jobbig?
Har vi bjudit alla som du vill ha där? Blir du nöjd med stenen, urnan?
Kan du se oss, kan du se dina barnbarn?
Mår du bra nu?
Vi älskar och saknar dig...
3 kommentarer:
Herregud , vad jag lider med dig Sara!!! Bra att du kan skriva och tänka så fint om din far !! Kram !
Jag använder bloggen lite som en ventil. Jag vet att pappa brukade läsa den och därför känns det bra att skriva här på något konstigt sätt. Det känns bättre för stunden.
Hoppas att ni mår bra. Jag hör av mig när det "lagt" sig lite.
Stor kram till er.
Vi tänker mycket på er och speciellt på dig Sara. Morgan kommer på fredag och kan hjälpa till om så behövs. Han är mycket lugn och sansad i sådana situationer.Det vet jag efter det han har haft med mina barn.Kram Inger
Skicka en kommentar