Jag kan inte med ord beskriva hur det känns just nu. Det gör så fruktansvärt ont!
Du hade en stor plats i mångas liv. Du var en stark personlighet och hade fler vänner och bekanta runt om dig än vad du visste om tror jag.
Du var OMTYCKT och ÄLSKAD!
Att du är borta är för mig omöjligt att förstå. Du tog en stor del av mitt hjärta med mig när du lämnade oss. Och jag kommer alltid att sakna dig oerhört.
Vi hade ett speciellt band...du och jag för alltid pappa. Jag älskar dig!
Jag är fortfarande pappas flicka....
Du brukade följa min blogg, jag hoppas att du läser det här.
1 kommentar:
Vilka jättefina bilder Sara!!! Bilden av er tillsammans blir fin att förstora.. Det är så jobbigt med alla tankar som poppar upp i ens huvud efter en sådan händelse att ingen kan förstå som inte upplevt det.. en tröst när min pappa dog var att vi hade en mkt bra relation , som jag förstår att ni även hade ..det kan man vara lycklig över
Skicka en kommentar