Jag kan känna att man i dagens samhälle missar det som är viktigt. Vi har inte riktigt samma möjlighet att ta hand om barn och hem som man gjorde för kanske 50-60 år sedan.
Saker som ett fint boende, ett städat hem, mobiltelefoner, karriär och en tom tvättkorg prioriteras framför barn, familj och eget välbefinnande.
Jag som "alla" andra flyter med i strömmen och stressen. Vi har inte så stort val i vissa situationer men det finns saker som vi kan styra över.
För mig är det viktigast att min familj och jag mår bra.
Mina barn mår bra av att få vår tid och uppmärksamhet.
I två dagar har jag nu gett E mer uppmärksamhet efter dagis och verkligen lyssnat och tagit mig tid. Detta resulterar i en lugnare E, inte ett enda tjafs (!) och en nöjd pojke. Visst är det ändå tillsägelser och upprepningar men med så mycket lugnare ton både från mig och E.
En av fröknarna på dagis sa till mig: Du tjatar inte, du upprepar och det behöver små barn.
Mitt uppe i den här stressen som man lever i så är det så lätt att glömma att dom bara är barn som inte tänker och fungerar som vi vuxna ännu.
Jag har haft för stora krav på lilla E. Vissa saker tar tid att lära sig. Självklart är det lättare att komma ihåg roliga saker än tråkiga. Man vet ju hur man fungerar själv. Ämnen i skolan som var roliga var ju mycket lättare att komma ihåg än ämnen som var "ointressanta".
Anledningen till att jag inte tar upp T är på grund av att hon inte trotsar på samma sätt som E. Hon fick mycket uppmärksamhet när hon var yngre eftersom hon var första barnet och behövde aldrig "tävla" om uppmärksamheten.
Jag tror (vet) att E, Simon och jag har kommit i en ond spiral. Vi stressar på och ger inte E den uppmärksamhet han behöver och han gör vad han kan för att få uppmärksamhet, dålig eller positiv bara det är uppmärksamhet. När jag tänker efter så är det så han alltid gjort. Och jag tänker ofta på att jag önskat lite mer tid med E som bebis. Han kom i kläm på något sätt.
Men vi är inte mer än människor och det är bättre att förändra situationen nu än inte alls.
Igår läste E och jag en bok efter dagis och lekte lite medan T hoppade hopp rep. Han pussade och kramade mig efteråt.
Idag målade vi och T sa: Det här är mysigt mamma...
Det är som en bekräftelse på att jag faktiskt har rätt i mina tankar och idéer. Det laddar mina batterier!! :-)
Det är lätt att prata om att förändra och se vad som är bäst i olika situationer. Att faktiskt förändra och "tänka om" mitt uppe i allt är inte lika lätt men jag ska göra mitt bästa :-) En sak är i alla fall säker och det är att våra barn ska känna att dom är nummer 1 i all framtid, för det är dom. Så enkelt är det! :-)
Glada barn är glada föräldrar och tvärtom!
Det blev ett långt inlägg idag. Kände för det och så är det bra att ha när jag tappar tråden ibland :-)
Sov gott!




2 kommentarer:
Har alltid sagt till Simon att du är den perfekta mamman !!
Tack så mycket svärmor!:-) det var snällt sagt...
Skicka en kommentar