Det var en fin begravning. En jättefin låt med Bruce Springsteen spelades som nu för alltid kommer att vara M's låt.
När det gäller begravningar så tycker jag att på något sätt så hinner man själv bearbeta sorgen en del under veckorna mellan dödsfall och begravning. Det hinner "lägga sig" lite. När man sen kommer till själva begravningen så "rivs det upp" och man är mer sorgsen när man kommer ut ur kyrkan än när man gick in. Men vi behöver ändå det där avslutet för att kunna gå vidare.
Det är stor skillnad på känslor beroende på vems begravning man går på, så klart. Idag var det jobbigaste att se M's barn sörja och känna all den ångest och sorg D håller inom sig för att vara stark utåt, för sina barn.
Det är fruktansvärt jobbigt att se människor man tycker om och älskar ha så ont inombords. Och det finns inget man kan göra för att det ska försvinna. Sorgligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar