För att göra historien så kort som möjligt så var det så här att vi hade bestämt att Linda och hennes familj skulle komma till oss på kvällen och grilla. Och jag vet att det låter löjligt men imorse precis innan vi skulle åka till stranden så slog jag i min lilltå. Ja, min lilltå!!:-) Inte lite heller, jag vet inte om det blivit en spricka eller nåt men det gör skitont att gå (dessutom har jag gjort samma sak med samma tå två gånger tidigare fast för många år sedan). Det är ingen idé att gå till läkaren i alla fall för dom kan inte gör något åt det. Efter spring på stranden under dagen så var jag helt slut när vi kom hem och foten "dunkade". Så vi bestämde att vi skulle avblåsa middagen med Linda vilket såklart gjorde T ledsen. En mycket ledsen och TRÖTT tjej kommer ner för trappan och säger till mig: Tänker du inte på ditt barn alls?! Med gråten i halsen och tårarna sprutandes. Jag bröt ihop totalt...av skratt. Inte brukar vi få höra sådana kommentarer. Jag följde med henne upp på hennes rum och försökte förklara att ibland orkar man inte och då får man respektera det precis som jag hade fått göra om hon tex. blivit sjuk. Att man ska visa hänsyn m.m. Vi hade ju ändå sysselsatt oss hela dagen OCH umgåtts med Linda och hennes familj på stranden.
Till svar får jag: Vad är viktigast mamma, att du lovade mig eller din fot? Ordagrant!! Jag vill poängtera här att jag INTE tycker att hon har rätt för barn måste lära sig att allt inte alltid går som man vill och det får man handskas med. Dessutom så har vi inte "lovat", jag håller det jag lovar barnen.
Men att så stora ord finns i den lilla människan!? Antingen så ser hon för mycket på tv eller så är hon VÄLDIGT lillgammal.
Var bara tvungen att skriva ner det här eftersom bloggen även fungerar som en dagbok/minne som vi kan läsa i framtiden när vi känner för det :-)
1 kommentar:
Det här är ju riktigt roligt att läsa !! Spara allt Sara !! Mycket fina bilder !!Önskar er en toppensemester !!!
Skicka en kommentar