Den här bloggen skriver jag för att våra nära och kära ska kunna följa barnen genom bilder och berättelser under de perioder vi inte träffas.

söndag 30 maj 2010

Den grymma verkligheten

>

> Hur kan en dag som var så fin vara så hemsk. Det här var den
> jobbigaste begravning jag varit på. Det är ju självklart jobbigt
> när ens nära kära går bort...men barn ska inte dö. Vi tänker
> på föräldrarna var och varannan minut, det går inte att släppa.
>
> Har ni sett vilken vacker kyrka och kyrkogård. Tänk att få vila
> vid vattnet...eller att få besöka sina näras gravar och sitta här
> och fundera. Skogskyrkogården går inte att jämföra med det här.
>
>

Inga kommentarer: