Många tankar...

Hm...många tankar har jag som jag skulle vilja skriva om men har inte riktigt haft tid.
Till o börja med så har den här veckan varit för jäklig! I efterhand nu när barnen sover och Simon är hemma så tycker jag helt plötsligt att veckan kanske inte var så jobbig, jag kanske överdriver?! I alla fall, Simon jobbar långt långt borta nu...långa dagar...han åker runt 04.30 och kommer hem runt 18.00 om vi har tur med köer och sånt. Min höjdpunkt på dagen är när Simon kommer hem, när jag har min familj samlad. Att vara med barnen är så klart superbra, men det behövs lite vuxenprat och ladda batterierna varje kväll och det har inte blivit så mycket av med det eftersom S är helt slut när han kommer hem. Tuva har varit hemma hela veckan för hennes förkylning har inte gett med sig, så det var lika bra att hålla henne hemma så hon blir frisk någon gång. Nu är inte problemet T, hon har varit sååå snäll hela veckan! Nä problemet är den lilla krabaten, han ska hänga i tutten 24/7...dvs hela tiden!! O får han inte det så skriker han rakt ut o ger sig inte. Vad hände med min snälla rara lilla son?!? Någon har bytt ut honom eller så har han listat ut mina svaga sidor:-) Så både S o jag är slutkörda och lättirriterade. Men jag måste säga att S o jag har blivit duktiga på att inte hänga upp sig på små saker :-)
Sen har vi problem nr 2. Det är vår bil, ska vi sälja eller fortsätta lägga pengar på reparationer. Den måste jag fundera lite till på.

Som jag skrivit tidigare så läser jag andra människors bloggar, ena dagen läser jag bloggar om sorg, sjukdom och död. Nästa dag läser jag om giftemål, dop och inredning med mera. Man kan verkligen hitta vad som helst att läsa om. Det jag vill komma fram till är att jag fick mig verkligen en tankeställare härom kvällen. En del människor får vara med om så mycket, dom förlorar sina nära o kära och skriver sen hur dom lever vidare och orkar fortsätta livet utan tex sitt barn eller sin partner. Dödsångest är något jag haft länge, inte att jag själv ska dö utan att mina nära ska gå bort. Det är ganska kämpigt emellanåt att ha såna tankar...men det går över efter ett tag. Nu efter att jag fått barn så vill jag finnas här för dom o skydda dom tills dom blivit så stora att dom kan ta hand om sig själva. Livet är hårt ibland.
Nu blev jag lite djup här, men som sagt jag fick mig en tankeställare och jag är evigt tacksam för mina barn och deras fina pappa, min Simon.

Vet inte varför jag skriver det här i bloggen..vill väl på något sätt visa hur mycket min familj betyder för mig och vilken helomvändning mitt liv tog när jag träffade Simon. Det gäller verkligen att träffa den rätta och jag är glad att han finns här hos mig och att han stannar här...om jag så ska låsa in honom;-)

Nu har jag skrivit av mig så det räcker för ikväll:-) haha, jag vet inte ens om någon läser min blogg men det är skönt att skriva av sig. Sån é jag och har alltid varit:-)

Förresten, måste nog erkänna att den där Kissie inte alls verkar korkad. Inte av det lilla jag såg på "The Voice" iaf. (Sen kan man ju tycka att bloggen hennes är ytlig). Resten av kopiorna är av samma skrot o korn.

Tjing tjing!